Ännu en gång..

''It's me who is my enemy,
Me who beats me up,
Me who makes the monsters,
Me who strips my confidence..
But it's also only me who can fight myself
and make myself happy again.
Only me''
 
Yo! 
Okej, just to make sure..
 
Jag tror jag mår bra, som många av er kanske vet så kommer min ''depression'' lite då och då och slår ner mig och gör mig fruktansvärt ledsen.. 
Nu på senaste tiden så har den kommit oerhört mycket.
Jag tror den började mest när Jazzi började bli riktigt sjuk.. Då var det jävligt jobbigt att tänka att hon inte skulle finnas mer osv.. Jag blev orolig och ledsen över det..

Sen, när hon gick bort, så kändes det som att hon tog med sig en stor del av mig själv med sig.. Enda sedan hon gick bort så har depressionen kommit mycket oftare än tidigare.. Det är inte bara saknaden efter Jazzi som gör mig så deprimerad nu..
Det är massa saker..
 
Jag har en stor press över mig; jag måste klara plugget och ta körkortet snart. Bara för att jag har den här pressen så får jag en skit dålig koncentration, vilket leder till att jag inte kan fokusera på plugget, eller att egentligen kunna slappna av gällande körkortet.. 
 
Sen så är det mycket press gällande högskolan också. Jag har ingen aning om jag kommer komma in någonstans.. Jag har skitbra betyg, men förra årets antagninsstatistik var inte precis låg.. så.. ja..
Sen om jag blir antagen så kommer jag ju lämna hela mitt liv bakom mig.. Sotis, Mamma, Pappa, Gunnar, Nikki, Mormor, Farmor och Farfar.. 
Jag vet att saknaden av Sotis kommer vara jobbigast för mig.. då jag behöver henne, och hon behöver mig..  Blä..

En annan sak.. som jag nu kan ta med alla för jag orkar inte bry mig längre..
Sedan 9an så har jag varit ''förälskad'' i en kille jag träffade på NCV och han fick mig verkligen att känna mig speciell osv.. Men flera gånger så har han gjort så att jag känt mig otroligt korkad, dum, idiotisk och sorgsen.. men jag har varje gång gett honom nya chanser.. 
Jag har sagt hur jag känner till honom, och han har sagt att han känner samma.. men så FAN heller.. 
Jag orkar inte ge honom några fler chanser.. han förstör bara för mig och får mig att må piss.. Och jag vill inte känna så.. 

Sen är det en massa andra saker som jag inte vill egentligen prata med någon om, för det får mig bara att känna mig egoistisk.. hemsk.. otacksam.. all jävla skit..

 
Så jag tänker återgå till att plugga nu.. Innan jag skriver saker jag inte borde.
 
Godnatt 
 
''The worst kind of pain
is when you're smiling
just to stop the tears from
falling''
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Tenshin-kun

En blogg om mitt liv

RSS 2.0