Körkortet är mitt!
'' If you think you
can do it,
you can''
JAG LYCKADES!
Imorse (8:15) så hade jag min andra uppkörning, och jag trodde verkligen jag skulle kugga för att jag var så pissigt trött efter att jag inte kunnat sova under natten.
Men jag klarade fan det!
Jag är så otroligt stolt över mig själv, då jag alltid varit tveksam om jag skulle klara av det, pågrund utav mitt låga självförtroende.
Men tackvare allt stöd jag fått från familj och vänner etc så har jag lyckats bygga upp det och tro mer på mig själv, och här sitter jag nu med ett körkort (eller ja, inte riktigt ännu då kortet inte kommit än).
Jag har redan varit ute på min första tur ensam i en bil. Körde ner till Ica och slängde lite skräp och sen handlade jag lite till middag ikväll. Och allt gick galant.
Visst, jag var väldigt nervös osv. Men jag krockade inte *haha*.
Jag körde upp första gången den 19 September, och dagen innan så kräktes jag av nervositet (troligtvis, it just happened *lol*). Jag visste direkt att jag skulle kugga då jag kände mig så extremt dålig på alla moment, men då efter uppkörningen så berättade hon jag körde med att det enda jag kuggade på var kommunikation med andra trafikanter och att våga köra när jag kan osv.
Vilket stärkte mitt självförtroende så mycket, då det betydde att jag kunde allt det andra omkring som jag tvivlade så mycket på.
Efter första uppkörningen så fick jag låna pappas manuella bil så jag kunde köra lite med Thomas så jag kunde få lite mer träning innan idag. Jag är så tacksam för all hjälp jag fått från både honom och min familj. Och så sjävklart trafikskolan. Dem lärde mig så extremt mycket där och dem är så snälla och trevliga där.
Jag är jättenöjd över att jag tog körkortet hos dem.
Nu är det jobbiga kvar att avgöra vart jag ska ta vägen i livet. Men det kommer nog avgöras inom kort :)
Det återkommer jag med i ett annat inlägg!
Men jag klarade fan det!
Jag är så otroligt stolt över mig själv, då jag alltid varit tveksam om jag skulle klara av det, pågrund utav mitt låga självförtroende.
Men tackvare allt stöd jag fått från familj och vänner etc så har jag lyckats bygga upp det och tro mer på mig själv, och här sitter jag nu med ett körkort (eller ja, inte riktigt ännu då kortet inte kommit än).
Jag har redan varit ute på min första tur ensam i en bil. Körde ner till Ica och slängde lite skräp och sen handlade jag lite till middag ikväll. Och allt gick galant.
Visst, jag var väldigt nervös osv. Men jag krockade inte *haha*.
Jag körde upp första gången den 19 September, och dagen innan så kräktes jag av nervositet (troligtvis, it just happened *lol*). Jag visste direkt att jag skulle kugga då jag kände mig så extremt dålig på alla moment, men då efter uppkörningen så berättade hon jag körde med att det enda jag kuggade på var kommunikation med andra trafikanter och att våga köra när jag kan osv.
Vilket stärkte mitt självförtroende så mycket, då det betydde att jag kunde allt det andra omkring som jag tvivlade så mycket på.
Efter första uppkörningen så fick jag låna pappas manuella bil så jag kunde köra lite med Thomas så jag kunde få lite mer träning innan idag. Jag är så tacksam för all hjälp jag fått från både honom och min familj. Och så sjävklart trafikskolan. Dem lärde mig så extremt mycket där och dem är så snälla och trevliga där.
Jag är jättenöjd över att jag tog körkortet hos dem.
Nu är det jobbiga kvar att avgöra vart jag ska ta vägen i livet. Men det kommer nog avgöras inom kort :)
Det återkommer jag med i ett annat inlägg!
Men nu ska jag ta och duscha lite, och plocka lite i mitt rum, och sen fortsätta fira mitt körkort! Yippie!! <3
