Jag mår bättre och bättre
Så, nu är jag tillbaka återigen, tänkte att jag ska försöka uppdatera här lite mer (kommer säkert inte bli så mycket, då jag brukar säga det).
Jag mår väl bättre och bättre för var dag som går, och jag börjar inse att allting hände för det bästa. Jag kan gå vidare och jag är fortfarande tacksam över tiden jag haft och jag ångrar ingenting från relationen då jag ändå trivts bra med honom och jag har lärt mig så mycket om mig själv under tiden, det var väl bara inte menat att det skulle vara vi föralltid... tyvärr.
Jag ska dock prata med en kurator på skolan om två veckor så jag verkligen kan få någon form av vägledning så jag inte faller tillbaka för mycket och gör någonting dumt.
Jag vill ju förlåta honom för allt, men samtidigt så kan jag inte direkt göra det. För jag vet det kommer såra mig mer på något sätt.
Men vi får se hur det blir i framtiden, då kanske jag har styrkan att göra det. Vi får se.
Nu ligger mitt största fokus på skolan och högskoleprovet som är på söndag. Helt ärligt så har jag väl inte pluggat så jättemkt inför det, men ska väl köra ganska mycket svenska ord osv nu i helgen så kanske det går bra.
Men är lite nojjig då Sotis inte kommer vara här i helgen så jag blir helt ensam. Vilket är lite jobbigt, men tror det är bäst så jag bara kan fokusera på pluggandet. Är ju bara 2 dagar liksom.
Jag ber också om ursäkt om jag verkat kall eller arg senaste tiden. Jag har bara svårt att hantera den här sorgen och förändringen i livet.
Jag känner helt ärligt att jag inte direkt kan hata honom heller. Så om han skulle läsa detta så förlåt för att jag är hård. Men jag har blivit sårad av dig och jag måste läka. Jag hoppas iaf att du kommer finna en väg i livet och att den kommer göra dig lycklig.
För jag är en sån person. Jag bryr mig om människor som betyder något för mig.
Jag vill inte vara hatad eller illa omtyckt. Så det är jobbigt att vara personen som sätter ner foten, då jag får ångest direkt jag gör det.
Men jag vet att jag måste göra det nu, för annars kommer jag aldrig att bli en stark människa igen.
Jag ser på många klipp om hur man ska tänka efteråt, läser många citat och jag har fantastiska människor som har kontaktat mig. Så jag vet att jag kommer klara mig och bli lycklig igen.
Jag kommer låta det ta den tid det tar, låta mig själv vara ledsen om det behövs, bara jag aldrig ger upp <3
Jag mår väl bättre och bättre för var dag som går, och jag börjar inse att allting hände för det bästa. Jag kan gå vidare och jag är fortfarande tacksam över tiden jag haft och jag ångrar ingenting från relationen då jag ändå trivts bra med honom och jag har lärt mig så mycket om mig själv under tiden, det var väl bara inte menat att det skulle vara vi föralltid... tyvärr.
Jag ska dock prata med en kurator på skolan om två veckor så jag verkligen kan få någon form av vägledning så jag inte faller tillbaka för mycket och gör någonting dumt.
Jag vill ju förlåta honom för allt, men samtidigt så kan jag inte direkt göra det. För jag vet det kommer såra mig mer på något sätt.
Men vi får se hur det blir i framtiden, då kanske jag har styrkan att göra det. Vi får se.
Nu ligger mitt största fokus på skolan och högskoleprovet som är på söndag. Helt ärligt så har jag väl inte pluggat så jättemkt inför det, men ska väl köra ganska mycket svenska ord osv nu i helgen så kanske det går bra.
Men är lite nojjig då Sotis inte kommer vara här i helgen så jag blir helt ensam. Vilket är lite jobbigt, men tror det är bäst så jag bara kan fokusera på pluggandet. Är ju bara 2 dagar liksom.
Jag ber också om ursäkt om jag verkat kall eller arg senaste tiden. Jag har bara svårt att hantera den här sorgen och förändringen i livet.
Jag känner helt ärligt att jag inte direkt kan hata honom heller. Så om han skulle läsa detta så förlåt för att jag är hård. Men jag har blivit sårad av dig och jag måste läka. Jag hoppas iaf att du kommer finna en väg i livet och att den kommer göra dig lycklig.
För jag är en sån person. Jag bryr mig om människor som betyder något för mig.
Jag vill inte vara hatad eller illa omtyckt. Så det är jobbigt att vara personen som sätter ner foten, då jag får ångest direkt jag gör det.
Men jag vet att jag måste göra det nu, för annars kommer jag aldrig att bli en stark människa igen.
Jag ser på många klipp om hur man ska tänka efteråt, läser många citat och jag har fantastiska människor som har kontaktat mig. Så jag vet att jag kommer klara mig och bli lycklig igen.
Jag kommer låta det ta den tid det tar, låta mig själv vara ledsen om det behövs, bara jag aldrig ger upp <3
Hoppas alla har en fortsatt trevlig fredag och helg!
Kram!
Kram!
URL: http://https://www.saramadeleine.se
Du före helt rätt i att gå och prata med någon, jag tror säkert du får lite rätsida på saker där. Tycker det är helt sjukt hur du blivit behandlad <3.